Oh så intressant tänker ni nu, ne troligen inte... Har gått och lagt mej i en tom säng, min man sitter framför datorn ikväll igen... Visst vi vill visserligen inte ha fler barn men lite sex hade man inte mått dåligt av... Och så undrar jag varför jag tröstäter, är det så konstigt? Nej, trodde inte heller det...
Startade denna bloggen för att kunna få skriva av mej, behöver få ur mej all skit. Insåg att de jag trodde var mina närmsta vänner oftast pratar om sig själva i en timme innan de får för sig att fråga hur jag har det... Ibland sitter jag bara och håller med när de pratar fast det gör ju inte mej till en bättre kompis än vad de är... Tror ingen misstänker hur illa jag mår igentligen, inte ens jag själv, har börjat fundera på att jag kanske borde träffa någon proffionell att prata med, vill inte bära all skit längre. Tror jag skulle må bättre och vara en gladare människa om jag kunde lära mej att bearbeta det som hänt och lämna det bakom mej... Men men...

Har äntligen börjat träna, ta tid till mej själv för att på sikt må bättre och komma i form, ändå sitter jag här och äter choklad medans minstingen sover middag och den stora tjejen är på dagis... Känns skit helt ärligt sagt men av någon konstig anledning kan jag helt enkelt inte låta bli...